livet är enkelt om vi inte gör de komplicerat: Resa till Nepal

Kommer under en tid studera på univerisitetet/kloster i Kathmandu/Nepal och info om hur jag har de o vad jag hittar på lägger jag upp här.

efter avsked från min familj vid flyplatsen i Köpenhamn, så mådde jag allt annat än bra, har nog känt en sådan ångest i mitt liv, de va verkligen så där så jag bara vill kasta in handduken o åka hem igen, detta e ju klart en natrulig känsla när man lämnar de som står en nära, så de va inte direkt oväntat att de skulle dyka upp. flygresan i sig är inget speciellt, mer än att men man på flyget ville byta plats med mig så plötsligt hamna jagi första klass, tyvärr va de den kortaste sträckan, så jag han knappt uppleva lyxlivet direkt.
på nästa flyg så va de betydligt bättre plan än de jag åkte till thailand med för nått år sen, här va de skärm i varje stol o en mängd filmer att välja mellan att se, samt att servicen va helt gratis så man kunde beställa in lite va man ville under resan, dom kasta mat på oss hela tiden så ja va helt mätt, dom va kanske så kallade "feeders" för att citera Rickard. träffade en kille från Sverige på flyget som jobba för FN runt om i världen vid olika katastrofområden, han berätta att en föredetta till honom hade varit i Nepal o hon tyckte de va skit haha, så de känns ju bra.

så nu efter mkt blod svett o tårar sitter jag nu i förenade arabemiraten o väntar på flyget vidare till Kathmandu.

de e tung just nu...

Nu har några dagar gått sen sist, kan börja med att säga att jag mår betydligt bättre nu, insikten o känslan över att veta att jag faktiskt inte har förlorat någonting genom att jag har åkt hit ( syftet med hela resan är ju som sagt menat till att uppnå någonting bra, inte bara för mig själv utan för alla) . Skolan har börjat nu eller ja snarare introduktionen till programmet.

Större delen av klassen är Amerikanare, andra delen en mix av människor från olika platser i världen, så som: Danmark, Italien, Polen, Canada osv, 2 Svenskar till fanns de ju allt med så jag är inte helt själv från Sverige.

De flesta i klassen är runt 25-35 år gamla, men de finns en del yngre i min ålder vilket jag inte alls förväntat mig, har en tendens att bara hamna med personer som är min ålder x2.

Har fixat lägenhet nu med som jag delar med 2 st. Brandon och Ryan, bägge från USA, billigt är det också (runt 300 kr i månaden och allt ingår).

Större delen av all tid har gått åt till att skaffa boende utforska miljön o sen komma till skolan för att lära oss de Tibetanska alfabetet på 7 dagar, o jag kan enkelt säga att de språket är mer eller mindre omöjligt att lära sig för hälften av orden låter likadant o de finns typ 50 sätt att uttala dom på, så de kommer bli kul J .

De är helt otroligt billigt här, äter en 2 rätters middag för drygt 14kr, baksidan kan vara att de tar sin tid, ibland upp till 2 timmar att få sin mat o det är inte alltid man får de man beställt ihäller, men vem bryr sig om de e så billigt. Med alla Amerikanare omkring så får jag nästan känslan av att äta är de enda som jag gör här.

Vi har fått lära oss en hel del om hur allt fungerar här, de e rätt ordentligt annorlunda om man jämför med där hemma, de finns tex. En uppsjö med information om hur ”tiggarna” här tänker o fungerar.

Skoputsarna: yngre killar som lätt drar sin livs historia om hur dom själva försörjer sin familj o beklagar sig i 10min i hopp om att man ska öppna plånboken o ge dom helst allt men har.

Kvinnorna med barn: dessa kvinnor står oftast vid butiker o säger att de inte vill ha pengar utan ett de vill ha mjölk till sitt barn, detta låter väldigt bra förutom den detaljen att de går tillbaka efter att de fått sin mjölk o tar pengarna i egen ficka.. Jag hoppas verkligen att barnet får sin mjölk någon gång under dagen… Kvinnor i mellan delar också med sig av sina barn till andra så dom som inte har ett eget kan göra samma sak.

Tiggare: det är här de blir svårt att inte ge… de finns faktiskt de som verkligen behöver pengarna kan man tycka, men som jag fått veta så lär aldrig sig dessa utan de lever gott på pengarna de får o sen återgår de till tiggande igen, sägs också vara karmiskt så att ge pengar kan medföra att de lider ännu mer. Det är Vanligtvis bara lokal befolkningen som ger dom pengar, västerlänningar bör hålla sig utanför de hela.

Barn: det kryllar av barn här (över hälften av befolkningen är barn) de finns de barn som med ett stort leende springer omkring bland alla västerlänningar o säger ”Hello money” ”Hello money”. Om man nu ger pengar till ett barn så skickar man signalen till dom att de faktiskt kan tjäna pengar på detta o så slutar dom gå i skolan o går runt på gatan istället o blir tex. Skoputsare.

Det är givetvis inte helt meningslöst om man vill hjälpa, skolan har informerat om olika organisationer som hjälper människor runt om i landet, man kan även besöka skolorna här o ge dom pengar till böcker o utbildning av sin personal, så de känns rätt skönt att veta att man ialf kan göra någonting.

Sen är det en del småsaker här som naturligt för oss men inte för dem, så som att inte hålla hand eller kyssa någon av motsatt kön, inte tacka för en tjänst någon får betalt för osv.

Dom stänger tidigt på kvällarna här, runt 7 tiden och när solen väl gått ner så rekommenderas det att man inte är ensam, de finns många desperata människor här o de flesta vet om att västerlänningar är dollar tecken, lägger inte så mkt vikt på att tänka på de här främst för att kommer ytterst sällan vara ute sent, kommer främst bara vara i skolan o studera eller hemma, andlig praktik kan bara kommas åt under dagen med så de blir rätt tidiga kvällar här o de blir att gå upp tidigt i stället (5.30) samma tid som munkarna går upp o hela stället fylls med trummor o trumpeter, så här fortgår de under större delen av dagen. Det är verkligen en stad fullt av liv, överallt finns de folk o hundar som skäller o bilar o motorcyklar osv osv. va rätt svårt i början att sova med allt detta i bakgrunden, men gick någon dag eller 2 för att anpassa sig till detta.

De jag hade svårt med i början var hur skitigt här va, är antagligen rätt bortskämd med tanka på att mitt eget hemland sällan har nått skräp alls på gatorna medan de här inte har en soptunna ens utan de mesta bara slängs på hög. De där handlar också bara om att vänja sig o anpassa sig, går man förbi allt de där så är de verkligen en underplats att vistas på.

trots all rörelse så får jag ändå ingen känsla av stress eller en känsla av att jag måste göra någonting, vi kan enkelt sitta vid nått ställe en 3 timmar utan att ha en tanke över vad klockan är eller vad som kommer ske här näst.

Människorna här är också övervänliga, 2 har redan bjudit mig hem till deras hem o jag har också blivit bjuden på middag (vilket jag inte kunde ta i mot, hade inte klarat av bakterierna i maten eller vattnet) så de blir mest att sitta i deras lilla butik o dricker té o snackar om livet.

Är finns även massvis med vackra kloster o munkar som finns överallt som bara vill en väl, vilket är helt min smak J . var uppe i ett kloster i bergen där vi fick gå runt, meditera osv (26 Aug). Var en harmoni över de stället som är svårt att förklara, verkligen en unik plats.

Även boudhanat stupan som är en av världens största stupor ligger någon minut ifrån där vi bor, är utan tvekan en av de vackraste platser jag sett, här går ständigt människor runt den o vill man uppleva positiv energi eller göra någonting bra så är det bara att hoppa in o gå ett par varv själv. Överallt händer de böneflaggor och olika ceremonier pågår till och ifrån. platsen är helt underhållen av befolkningen som bor där och de lägger högt värde i att respektera o hålla platsen i ett utmärkt skick, hela staden i sig skulle jag nog vilja säga att alla hjälps åt med att hålla den ren.

Intrycken är många här, känslorna är blandade, nu börjar jag komma mer på plats här, samtidigt kan jag känna att jag bara vill ha en rast o åka hem o vila upp mig, saknaden av de där hemma kommer o går, har inte varit här så länge nu även om det känns som ett bra tag nu. Det är rätt intensivt o påfrestande o när vi väl sätter igång på riktigt så har jag fått veta att de kommer bli ännu tyngre, men jag behöver de här o jag känner att detta är rätt sak att göra.

Får se var allt de här tar mig J ...

Bilderna jag tagit är i för stort format så jag behöver fixa ner dom lite så jag kan lägga upp lite bilder, så de kommer senare

Efter ett par hundra möten, informations grejer o mat där i mellan (känns de som) har nu andra introduktions veckan tagit slut och från och med nästa vecka är det fullt ut som gäller.

Vi har nu fått träffa alla lärare o Khenpo:s för respektive kurser. Upplägget på undervisning är annorlunda här, elever o lärare arbetar tillsammans för minska stress o press, även bara för att de helt enkelt inte tror på ett undervisnings system där eleverna sitter tysta o läraren säger sitt o sen ses dom inte igen förrän nästa lektion. Så därför har vi mkt aktiviter där vi jobbar tillsammans, även på fritiden om man nu vill de. Finns olika volontär projekt som skolan startat upp för eleverna där dom som vill kan hjälpa till, går även att starta upp ett eget om idén o viljan finns. Känns bra att de finns en del alternativ att sysselsätta sig med om behovet finns. Vet inte riktigt ännu om jag vill ge mig in på något sådan, beror helt och hållet på hur mkt tid jag får över efter all undervisning, så jag väntar med de.

Större del av min fritid har gått åt till att inhandla böcker, prylar till hemmet osv. blir en heldel springande överallt för att få allt så prisvärt som möjligt. Just här i boudha så är allt relativt billigt, inte så mkt att pruta på och man lär sig rätt snabbt lägga märke till vilka som ger ett rimligt pris och vilka som ger ett som är långt ifrån rimligt. Åker man däremot längre in i staden så är det pruta fullt ut som gäller, priserna västerlänningar får där inte ens nära de låga pris lokalbefolkningen får ( köpte ett smycke där för 350 Rs och de startade på 1500). Håller mig så mkt som jag kan ifrån att handla grejer, vill spara så mkt som jag kan under tiden jag kommer bo här, känns inte lönt att handla nått ändå, för vilket pris jag än får så känner jag mig ändå lurad (konstigt men så e de), så länge någon av oss tjänar på de så ju ialf de bra.

Från början när vi kom hit så blev vi varnade för att gå runt själv när solen gått ner och att möjligheten finns för att bli rånad o ja..att en massa skit helt enkelt kunde hända. Genom detta så blev alla helt paranoida o gick hem tidigare på kvällarna o stängde alla dörrar o fönster så att de blev skit varmt inne o sen gömde man sig under sängen med kudden över huvet…haha…eller ja de va ialf den bilden vi verkade fått att vi skulle göra när solen väl gått ner. Tog bara någon dag för att se igenom den illusionen, visst tror jag säkert att dåliga saker kan hända under kvällen/natten, men samtidigt var i världen kan inte de hända ?. Har inte sett en antydning till våld här, snarare tvärtom, här lever alla som en enhet o hjälper varandra, våld hör inte till den tibetanska kulturen eller den Nepaliska skulle jag nog vilja säga, jag är tacksam för information, och allt dom vill är nog bara att vi ska vara medvetna o försiktiga om att möjligheten finns.

Har hänt att det har kommit förbi skumma typer vid lägenheten som velat komma in, detta sägs vara ett trick där en person hävdar sig vara från en välgörenhets organisation för att tjäna snabba pengar, maoister kan det också vara som vill samla in pengar till div. dåliga aktiviteter. Så de enda vi kan göra är att sitta lugnt på balkongen o ta en kopp té eller nått tills dom gett upp, får se de som en del av upplevelsen.

Utanför vårt hem har nu lokalbefolkningen börjat att göra om vägen (som är totalt kvaddad) fram till stupan, verkligen imponerad av deras potential, dom kör på för fullt från så tidigt på morgonen som de går tills solen har gått ner. går snabbare att göra om denna väg än jag nånsin kunnat tro, de som bor här hade tröttnat på vägen så de bestämde sig för att samla in pengar för att göra om de, så alla de som hjälper till gör de helt frivilligt.

När jag observerar människor här o jämför med hemma så trotts alla bekvämligheter vi har som ingen här har så stöter jag ändå på gladare och lyckligare människor här, dom har inget imot att bjuda in dig på en kopp té och tar av proviant sitt hem som snart är slut och dom har knappt pengar för att köpa nytt, dom har sämsta möjliga situationen i sitt liv, men ändå så ler dom på ett äkta sätt, och dom har inte en tanke på att vilja ” få ut nått av de här” de finns bara i deras natur. Kanske har det att göra med tron, kanske har det att göra med kulturen kanske både och…

Vi har haft lite funderingar över hur vi ska göra med sopor o så, existerar inga soptunnor eller någon sorts avfalls centraler här, lösningen var enkel var bara att kasta ut de ute vid vägen så kommer de till och ifrån ”sopbilar” som hämtar upp skräpet, galet men vad ska man göra. Förbättrar situationen så gott vi kan, genom att köpa större vatten behåller ” ser ut på samma sätt som källvattens behållare hemma” o sen fyller vi på flaskor av högre kvalité för att undvika att generera en massa plast. Vi har också bestämt oss för att inte handla hem mat o laga mat hemma, tid sparar vi inte direkt på de här, tar lika lång tid att få mat ute som att laga de själv, tänker snarare på att inte få ännu mer skräp som inte kan återvinnas, kan tom. bli billigare om vi äter på de billigare ställena ute, så ser bara fördelar i de här.

Lite mer om de jag bor med då,

Ryan 28 år, från Cleveland :den person jag kommit närmst här, lika förvirrad som jag själv är så de e ju bra . Han är här i till jul eller tills sommaren beror helt och hållet på hur pengarna räcker till, syftet med hans resa är att lära sig Tibetanska för han vill jobba som översättare, han vill även få mer struktur i sin andlig praktisk o anser att de säkerligen inte finns ett bättre ställe än här för att uppnå detta.

Brandon 22 år, från Boston: Har svårt för att läsa av honom, oerhört schyst kille mot dom han vill vara snäll i mot, annars har han en rätt tendens att störa sig på allt o alla, detta kan sabba vara rätt jobbigt, men jag låter mig inte påverkas när han blir sådär, han va inte sådär början men de tar nog sin tid för de flesta av oss att visa en mer äkta bild, hoppas bara min egen är en bra sådan :D. Han är mest här för han vill resa runt o uppleva kulturen o tron, han har även högt intresse av Tibetaner o vill gärna lära sig deras språk, även han stannar tills jul eller 1 år max.

Shaun 44 år gammal gubbe hehe, San Fransisco: som varken ser eller beter sig enligt sin ålder, han bor inte med oss men umgås rätt mkt med honom, språk gurun i gänget, kan 4 språk flytande o en handfull andra hyfsat bra. Här i 3 år, vill jobba som översättare åt lamor. Oerhört positiv o glad människa, trivs väldigt bra med honom, han har mkt kunskap som han gärna delar med sig av, vilket jag är väldigt tacksam för.

Jag har nu gått med i klassen fotbolls lag (blev snarare ofrivilligt anmäld till att vara med haha), så de här kommer ju bli skit bra, men jag fick höra sen att vi ska möta amerikanska ambassaden vilket kanske kan bli kul, men när vi sen har blivit bättre ska vi möta munkarna, vilket efter rykten vi fått höra att dom ska va magiskt bra. Karmisk fotboll de e grejer de.

Hade en middag för någon dag sen med klassen, rätt förvånad över hur många ikke vegetarianer där va ändå. För mig är det givet att inte äta kött, men förstår ändå varför de flesta gör de, har man växt upp med de så är de nog enkelt att bara försätta göra de.

Dagen där på, vandrade jag Ryan, Brandon och Miriam (en tyska som spenderar sin tid här i 3 månader med en privat lärare för att lära sig de Tibetanska språket) upp i bergen, verkligen en fantastik upplevelse skulle kunna vandrat där upp resten av mitt liv känns de som, hela naturen där är helt magisk, massa gamla byggnader lite här o var munkar som vandrar omkring även dom som bor i grottor där uppe, vi ville inte störa dom såklart så vill höll oss långt därifrån, besökte även 2 kloster under vår dag där uppe, har tagit en heldel bilder från vår dag där som jag kommer ladda upp, verkligen underbart :D.

lite bilder ifrån vårt hem.

på bilden. Brandon, Miriam, jag och Shaun